Inspirerande vinresa i Toscana

Jag har precis genomfört en sex dagar lång vinresa i Toscana. Det stora och växande antalet ekologiska gårdar i Toscana glädjer mig, för här har Italien varit ganska sena i starten. Jag träffade Deborah och Gianfranco från gården La Spinosa, som när de certifierade sig ekologiskt 1984 tillhörde de absolut första i hela Toscana, kanske i hela Italien. De berättade att de inte nämnde något om certifieringen förrän 1994, eftersom de flesta konsumenter fram till dess hade uppfattningen att ekologiska viner var smaklösa och alltför syrliga. Idag är alltså tonen en helt annan. Längst av alla har den lilla byn Panzano i hjärtat av det ursprungliga Chianti classico gått. I ett rasande vackert och kuperat landskap har så gott som varenda odlare certifierat sig ekologiskt. Här pratar man om sin ekologiska certifiering inte som ett mål utan som ett steg på vägen till att uppnå minimal påverkan på naturen. Många har gått så långt att de är självförsörjande på el genom solpaneler. Konstbevattning är också förbjuden, till skillnad från i många andra delar av Toscana och Italien där man kan vara certifierad ekologisk och samtidigt konstbevattna sina vinrankor. Några av dem som gått allra längst är Luca och Valéria Orsini på gården Le Cinciole, vars viner vi säljer här i Sverige. I varenda del av vintillverkningen fokuserar de på att göra så ursprungliga viner som möjligt, med så liten påverkan på naturen som möjligt. Marken, som består av stora delar lera, är mycket mineralisk och gör den utmärkt för odling av druvan Sangiovese som man gör Chianti Classico av.

En riktig höjdare på resan var när Luca och Valéria tog med mig till Officina della Bistecca, som drivs av världens mest kända slaktare Dario Cecchini. Stället, och framför allt slaktaren, beskrivs ingående i en av mina favoritböcker; ”Hett: en amatörs äventyr som köksslav, pastabagare och slaktarlärling” av Bill Buford. Luca och Valéria visade sig vara goda vänner till Dario. Vi åt köttsushi, Carpaccio och flera varianter på den berömda ”Bisteccan”. Det var mitt livs restaurangbesök. Att vi drack två årgångar av Le Cinciole och Petresco till maten gjorde inte saken sämre.

Till de mindre kända vindistrikten i Toscana, som jag fick möjlighet att träffa vinproducenter från, hör Colli Fiorentini och Carmignano. Vinerna från Carmignano var så gott som alla mycket lättdruckna och goda utan att för den skull vara insmickrande. Prismässigt var de också mycket intressanta. Jag tror att de flesta svenskar som gillar en Ripasso från Valpolicella skulle uppskatta vinerna från Carmignano. Kanske kommer vin härifrån finnas i Gladivins sortiment framöver.

Orcia DOC kallas en synnerligen charmig sammanslutning av vinodlare i södra Toscana, som samlas under devisen ”Världens vackraste vin!” De 22 odlarnas område är intressant av flera orsaker, först och främst för att det är så vansinnigt vackert. Flera delar är kulturminnesmärkta av UNESCO. Det andra, och kanske mer intressanta skälet, är att området är placerat mitt emellan Chianti classico, Montalcino och Montepulciano, så förutsättningarna för att få fram bra viner bör vara goda. Min uppfattning, efter att ha testat igenom de 22 odlarnas viner, är att här finns några fantastiska viner, men smakmässigt har de ingen gemensam nämnare. Volymmässigt är det en mycket liten sammanslutning av odlare. I hela Orcia DOC görs årligen endast ca 270.000 flaskor vin.

Det finns mycket mer att berätta om Toscana. Det är ett häftigt område med stora variationer.